När man ska förstå OEE är det ett bra sätt att utgå från allt tillgänglig tid och sen räkna bort olika tidkategorier. Det kan förekomma olika benämningar på de här tidkategorierna men gemensamt är alltid strukturen och mattematiken.
När man räknar OEE behöver man börja med det mest demokratiska vi har, 24 timmar per dygn. All tid är 24 timmar om dygnet i 7 dagar i veckan.
Från ”Total tid 24×7” tid räknar man sen bort det som inte är ”Total schemalagd tid”. Den tid som ska hållas utanför ”Total schemalagd tid” är den tid då man inte har planerat att köra. Det är normalt när fabriken är stängd eller när det inte finns order att köra. Beroende på typ av produktionsprocess kan även raster ingå här.
”Obemannad fabrik / Icke schemalagd tid” är en förlust när man räknar TEEP (länk här) men det är inte en förlust när man räknar OEE. ”Obemannad fabrik / Icke schemalagd tid” är utanför OEE-talet.
Man kan säga att ”Total schemalagd tid” innebär bemannad fabrik och ”Obemannad fabrik / Icke schemalagd tid” innebär obemannad fabrik.
Från ”Total schemalagd tid” räknar man sen bort den tid produktionsprocessen inte är bemannad för att producera. Då får man ”Tillgänglig bemannad tid”. Det är när man hade tänkt köra produktion men man av olika anledningar inte kan producera. Det kan vara testkörningar, att man tvingats flytta operatörer till andra processer, installation av nya maskindelar, planerade årliga service stopp och annat liknande. Det kallar vi för ”Exkluderad tid”.
Tiden med ”Bemannad maskin” anser vi vara ”Planerad produktionstid”. Denna tid kallas ibland ”Netto tillgänglig tid”.
Alla typer av förluster härifrån samlas upp i någon av de tre OEE-parametrarna Tillgänglighet, Anläggningsutnyttjande och Kvalitetsutbyte.
Tillgänglighet
”Tillgänglighet” eller ”Drifttid” är ”Tillgänglig bemannad tid” minus alla typer av ”Tillgänglighetsförluster”. Till ”Tillgänglighetsförluster” räknas alla typer av stopp i produktionsprocessen som är så långa att de inte längre kan anses som en förlängd cykel.
För att arbeta effektivt med störningsreducering vill man ange orsakskoder för alla stopp.
En första grov uppdelning av stopp är att dela in dem i ”Maskinrelaterade orsaker” och ”Organisatoriska orsaker”. Det gör det möjligt att adressera störning till olika till olika ansvariga roller.
Stopp som är så korta att det inte är försvarligt att lägga tid på att orsakskoda dem manuellt kallas för ”Mikrostopp”. När man använder en modern programvara för OEE kommer de stoppen att räknas som ”Tillgänglighetsförluster”. När man räknar OEE manuellt kommer man inte att ha möjlighet att fånga så korta stopp, därför kommer de då istället att räknas som ”Hastighetsförluster”
Den återstående tiden efter att ”Tillgänglighetsförluster” räknats bort är ”Drifttid”.
Anläggningsutnyttjande
Anläggningsutnyttjandet hanterar de förluster som uppstår för att man inte kan hålla den optimala produktionshastigheten. Här samlas alltså allt det som orsakar processen att producera långsammare, det kan vara långsamma cykler och korta småstopp.
Förlusterna här kallar vi för ”Hastighetsförluster”. Exempel på orsaker till ”Hastighetsförluster” är materialproblem, underbemanning, slitna maskindelar, köer mm.
Den tid som återstår efter att ”Hastighetsförlusterna” räknats bort kallar vi för ”Netto produktionstid”.
Kvalitetsutbyte
Kvalitetsutbytet samlar upp alla kvalitetsförluster som kassation och i vissa fall även omarbetning.
Det som återstår när ”Kvalitetsförluster” räknats bort kallar vi för ”Värdeskapande tid”.
